Emil - Din dyra sprit i vrångstrupen

Det här är en dag bland andra dagar, men nu är det så att jag har spanska, ekonomi och konsthistoria under dagen. Visst, det är rätt lugnt, men med två timmars håltimme mellan ekonomin och konsthistorian. Ruskigt. Har iallafall nycklar idag, så nu har jag både dator och böcker tillgängliga.

Den skulle ha varit klar, men det är den inte. Slänger upp en bild, vet inte varför riktigt.


Vet inte varför det blev just den...

Det här med feströkande. Kan följande diskussion hållas?

- Tjena, röker du på vardagar också?

Det är nu så att jag har lekt lite med ett kärlekstest (länkat längre ner), och resultaten är minst sagt oroväckande. Har lektion nu, men kolla in det här så länge.

Undertecknad sitter för närvarande och känner sig dum på ekonomilektionen. Ekonomi är överskattat. Kan inte alla bara kramas och köra på byteshandel? Nej, det kanske är lite bakåtsträvande. Då jag inte har så mycket lust att skriva (jag är trött) så tänkte jag faktiskt försöka lyssna på lektionen istället. Håll till godo med detta så länge. Nehej, det gick inte att länka med Google Chrome. Då får ni kopiera och klistra in, jag räknar med att alla här i världen inte är lobotomerade idioter (även om jag är det). 

http://hasthelargehadroncolliderdestroyedtheworldyet.com/

Det riktigt kliar i fingrarna. Jag vill bara skriva. Nej, jag vill inte bara skriva, det är mer specifierat än så. Jag vill blogga. Javisst, det började brinna i en buske, himlen öppnade sig och sedan...vaknade jag. Haha, jag spårar redan ur. Skämt åsido, himlen öppnade sig, The Goat spelades  och jag såg detta som ett tecken på att jag skulle börja blogga igen.

Låter det långsökt? Det tycker inte jag. Fullkomligt normalt låter det. Ja, precis som att sitta och skriva en blogg som handlar om avhuggna kroppsdelar och deras känslomässiga liv. Fast jag har aldrig sett en sådan blogg. Men jag har sett bloggar. Många bloggar har jag sett i mitt liv. Satan i gatan, kors i taket, född i farstun, jäsiken - så många bloggar jag har sett!

När jag tänker efter var det ett bra tag sedan jag bloggade. Det känns lite konstigt, faktiskt. Jag har nog saknat bloggandet. Men det är inte bara ett kärt återseende, jag måste ju uppdatera läsarna (som antagligen försvunnit dit pepparn växer) angående mitt mycket intressanta liv. Flickvänsmässigt har jag tagit mig ur återvändsgränden och funnit ett medellångt kjoltyg vid namn Malin. Mer om det omnämns antagligen i senare inlägg. I samma veva fann jag lycka, och en förmåga att gå i skolan mer aktivt. Andra roliga saker som bör nämnas är väl att Spore har släppts, vilket orsakar en grav störning i mitt pluggande och min omgivning (det känns så fel att inte kunna scrolla ut till vintergatan). Börjar väl vänja mig vid faktumet att jag inte kan spela dygnet runt och att jag måste plugga.

Mer än så har egentligen inte hänt. Jag såg ju min Gud i lördags (13:e), vilket var grymt. För nya (/eventuella) läsare så är det Organism 12 (numera Organismen) som är min Gud. Då jag har annat för mig (jag sitter och klipper i en låt) avslutar jag med några bilder, för att återkomma vid annat tillfälle. Må väl!


En vanlig syn: Emil, keeping it dödstrött



Malin, vacker som alltid



En av mina sporeskapelser, ja, jag är fast

Liksom, vad fan tänkte de? Hahahaha!

JAG HAR HUMOR! JAG GJORDE DEN! HAHAHAHA!

...du glömde ju dina ostbågar här? Nåväl, jag snor en näve.

Herregud vilken underbar tant jag råkat se.

*Underbar tant*

Visst är det mysigt? Det värsta är att hon liknar min gamla bildlärare (Haschtrid Langare, för de som undrar). Hon heter egentligen Astrid Lang, men råkade dra på sig smeknamnet Haschtrid Langare, av okänd anledning, så att säga.

...Mannen har ett par baggy jeans och en hoodie på sig. Det är inte första gången han går på den vägen, han har vandrat både på just denna väg och på andra vägar i närheten under ett eller två år. Visst har han gått på andra ställen (väldigt nyligen faktiskt), men det är något speciellt med det här området.

Området kallas för Bloggholm. Vägen kallas för Webbloggvägen.

Några roliga saker har ingen dött av? Eller, vissa är roliga, andra är bara sjukt finurliga. Jag slänger ihop några ur minnet, från olika sammanhang som jag inte ens är säker på att jag minns.


"Du får ta och passa dig, som en schizofren fotbollsspelare!"


"Sparkar dig i arslet, skriker deja vú och sparkar igen!"


"Tvivlar du ändå på att jag är bättre, dyker jag upp och gör en fruktsallad av ditt adamsäpple!"


"Akta dig innan du står på huv'et som en tandkrämstub!"


"Ville du inte döda? Stick då! Ska du döda? Hämta pickor!
Tvingar en älg att äta majs och trycker in den jäveln i en micro!"


"Friterar dina ögon och kallar det för ögongodis"


"Utsätter dig för psykisk misshandel, så du fastnar i dina egna hjärnceller och ger dig sedan cellskräck!"


"Du påstår att du inte ligger efter, sen säger du "Jesus föddes idag!"
Så jag ser till att du får spö, som på storfiskarens födelsedag!"




Jag nämner inga namn till citaten, så är inga namn nämnda heller. Så, för att få till ett inslag av fjortisness i min blogg; "DET DÄR ÄR VAD JAG LEEEVER FÖÖÖÖÖR <3<3<3<3333<3<3<333<333<3333!!!!!!1111!!!!11!!!!!ett!!11!!!!!elva!!!!!"

Det där bar emot. Men nu är det över. Min dag har för övrigt varit väldigt händelsefattig. Jag har klippt gräsmattan, städat och lagat mat. Det är allt. Okej, jag har spelat basket också. Äntligen fick jag till en dunk! Helt underbart! Vill egentligen fortsätta spela, men John stack iväg, och jag har läxor. Det är sorgligt.

Annars så är det väl rätt så bra. Jag har åter börjat lyssna på ska och punk, ruskigt bra musikstilar. Men naturligtvis finns allt annat kvar. Inte har jag konverterat helt och hållet, inte.

Helt ärligt så har jag lite svårt att skriva. Jag vet inte varför, men det bär emot. Inte ens min konstiga humor vill infinna sig. Har jag slutligen tappat "det"? Är det här slutet för ännu en bloggare? Samtidigt som jag vill tro att det bara är en svacka så vore det kanske bra att bara lägga ner och påbörja en ny fas. Jag kanske kan börja träna mer seriöst, eller rentav lära mig ett instrument? Inte för att jag vill spela instrument eller bli någon spännis, men ändå?

Nåväl, det där löser sig. Det jag är säker på är att jag inte vill/kan skriva mer nu. Min ickevilja är så stark att den utvecklar ett ickekunnande.

Batteribrist. Usch så frustrerande. Nåväl, bloggar hemma kanske. Sitter på historia nu.

Spanska. Språket som Gud glömde. Kanske rentav språket som Gud sket i. Eller uppfann för att jävlas med folk. Nu sitter jag i alla fall här, på en lektion i spanska. Förjävligt, rent ut sagt. FUBAR.

För att byta ämne till något angenämare så funderar undertecknad på att köpa kläder för benen; ett par byxor, med andra ord. Det blir en runda i diverse affärer efter skolan. Lustigt nog har jag bara två timmars batterier kvar på datorn, vilket är lite mysko. Och jävligt irriterande, därtill.

Rosendal utan datorer är som kött utan tillagning. Primitivt, och inte alls lika bra.



"Luften står stilla; luften står still
en rufsig gorilla som röker fredspipa med Buffalo Bill!"

Jag behöver massa saker. Det gör vi alla. Jag behöver en större skärm till datorn, så jag kan använda den som mediacenter. Jag behöver mer processorkraft för att kunna spela Sim City Societies. Jag behöver massa pengar och en privat basketplan. Men just nu hamnar allt det där i skuggan av en sak; jag behöver någon att dela säng med.

Det är inte så att jag skulle vilja ha en katt, eller något annat husdjur i min säng. Jag menar "the real deal". En kvinna måste beträda mitt liv. Inte vilken kvinna som helst heller, utan en kvinna som är beredd att dela säng med mig. Även om det låter oerhört sexfixerat så är det faktiskt så att jag syftar på någon att kramas med. Visst är sex bra och mysigt, men först behöver jag bara lite kroppskontakt överhuvudtaget.

Med de där raderna har jag behandlat avsaknadsdelen, så då är det alltså framtidens tur. Det är det visserligen alltid; framtiden står väl alltid på tur, inte sant? Framtiden är en lynnig rackare. Framtiden är alltid på väg, oavsett vad man själv vill, eller vad man sysslar med. Att fly från sitt förflutna är svårt, men att fly från framtiden är ännu svårare.

Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Är det så att jag vill bli en journalist? Vill jag kanske bli en misslyckad jävel? Jag vet varken ut eller in. Allt är rätt, allt är fel.


"Matar en ko med batterier, så när dina crewmedlemmar ska invigas
bjuder jag på mjölk från samma ko, så att de får mjölksyra på insidan!"

Bloggen är inte död. Bloggen är bara sårad; skjuten i benet med lösa skott som missade. Jag är bara en hägring i eran ökentorra tillvaro. "Eran", förresten, jag har väl knappt ens läsare i plural. Det lutar åt att jag ska plugga, men först blir det en promenad med Lisa, och en kopp te med densamme.

"If I sell a little crack? Ain't nothin' to it, gangsta rap made me do it!
If I die in Iraq? Ain't nothin' to it, gangsta rap made me do it!
If I take you for granted? Ain't nothin' to it, gangsta rap made me do it!
If I fuck up the planet? Ain't nothin' to it, gangsta rap made me do it!"